Kollektivtrafiken bidrar till god närmiljö och är samtidigt ett medel att bromsa den globala uppvärmningen. Kraven på kollektivtrafikens fordon ska vara högt ställda när det gäller utsläppsnivåer. Kraven ställs redan när trafiken upphandlas och Västtrafik följer då Svenska Lokaltrafikföreningens miljöprogram.
Det är enklare för trafikhuvudmännen att ställa miljökrav på bussarna än för samhället att ställa miljökrav på privatbilismen. I framtiden kommer kraven på att använda alternativa drivmedel att skärpas, både av miljöskäl och eftersom oljan är en knapp resurs.
Av Västtrafiks cirka 1800 fordon (buss, spårvagn, tåg) är det 25 procent som drivs med biogas, etanol, biodiesel/RME eller förnybar el. Dessa fordon står för 30 procent av Västtrafiks totala trafikarbete (tidtabellskilometer) och 63 procent av Västtrafiks resor. Bussar som drivs med förnybara bränslen kör till exempel i Göteborg, Borås, Trollhättan och Falköping och står för 10 procent av Västtrafiks totala trafikarbete.
När Vägverket och Banverket med flera beräknar samhällsekonomiska effekter av olika åtgärder använder man sig av SIKAs, Statens Institut för KommunikationsAnalys, värderingar av olika utsläppsfaktorer. Dessa värderingar i kronor per kg utsläpp av kolväten, partiklar, kväve och koldioxid skall motsvara den skada som utsläppen ger upphov till i form av försurning, astma, luftvägssjukdomar, cancer etcetera.
Koldioxidutsläppen som bidrar till växthuseffekten är det svårare att sätta ett pris på och där har man istället valt att låta samhällskostnaden motsvara koldioxidskatten, som ju är ett sorts mått på hur vi värderar skadan av utsläppen.
Källa: SIKA, Vägverket och Naturvårdsverket