Egentligen är det inte så svårt att vara lite schysstare mot varandra när vi reser tillsammans. Här visar fem serietecknare upp några vanliga ovanor i kollektivtrafiken – från högljudda mobilsamtal till ohämmade nysningar!
I september och oktober 2023 ställs alla seriestrippar ut på Bergsjöns kulturhus, Borås stadsbibliotek, Fyrens bibliotek i Kungsbacka, Kronan bibliotek i Trollhättan, Stadsbiblioteket 300m2 och Uddevalla stadsbibliotek.
Johanna Larsson Pinedo är serietecknare och digital kommunikatör baserad i Göteborg. Hennes serier har publicerats i tidningar som Sydsvenskan, Galago, Historiskan, Bang och Pondus.
– Jag valde frihostarna eftersom jag fortfarande har kvar en del stress i kollektivtrafiken sedan Corona. Kom igen, så svårt är det väl inte att hålla för? Manspreaders råkar jag inte ut för lika ofta längre. Men det är alltid lika svårt när de dyker upp. Ska jag säga något? Eller bara knö?
– Det är ambivalent! Kollektivtrafiken är nödvändig för att kunna ställa om samhället och minska utsläppen. Samtidigt kan jag tycka det är jobbigt med långa resor och trångt med folk. Jag tar vagnen när jag ska någonstans, men hade jag bott närmare stan hade jag nog cyklat.
Johan Wanloo är serietecknare, illustratör, barnboksförfattare och radiopratare. Han har publicerats regelbundet sedan mitten av 90-talet, bland annat i Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter och Galago. Han har också givit ut flera egna seriealbum.
– Att inte låta andra kliva av innan man går på och att inte resa sig för den som behöver sitta. Jag brinner för frågan om att ge sin plats till folk som behöver den bättre. Framför allt eftersom jag tycker att JAG borde få sitta. Tonåringar kan stå upp.
– Det är ett förhållande så självklart att jag knappt tänker på det eftersom jag inte kör bil.
Max Gustafson är serie- och satirtecknare från Göteborg. Han publiceras bland annat i tidningar som Målarnas Facktidning, Sekotidningen, Dagens ETC och driver ett nyhetsbrev. Han har också givit ut flera böcker.
– Folk som talar högt i mobilen. Det kan vara jobbigt, framför allt när det bara är meningslöst slöprat och samtalet aldrig tar slut. Jag har själv erfarenhet av att sitta och sova på tåget för att plötsligt chockvakna av att någon sätter sig bredvid mig och startar ett telefonsamtal med högtalaren på högsta volym. Sedan valde jag även att göra en serie om att måla naglarna på bussen. Det har man ju varit med om några gånger. Hemma kan jag inte ens vistas i samma rum som min fru när hon målar naglarna på grund av lösningsmedlen i nagellacket.
– Jag har alltid åkt mycket kollektivt och föredrar det framför bilen, då jag kan ägna mig åt annat än att hålla koll på ratten.
Sara Granér bor i Kungsbacka och arbetar som serietecknare, illustratör och bildkonstnär. Hon har publicerats i bland annat Galago, Dagens Nyheter, Ordfront magasin, ETC och givit ut flera böcker.
– Att lyssna på musik utan lurar och folk som stöter in i andra med stora ryggsäckar. Jag brukar jobba fram idéer genom att göra jämförelser och överdriva. Här tyckte jag det var ungefär lika svårt att komma på idéer till båda.
– Jag pendlar från Kungsbacka till Göteborg och gillar att åka kollektivt. Särskilt när jag åker med min hund brukar jag prata med folk jag inte känner. Annars brukar jag läsa. Jag har slutat lyssna på poddar och musik eftersom det då hänt att jag glömt saker på spårvagn och tåg.
Yvette Gustafsson är serietecknare från Göteborg. Hon gör serierna Zak&Ting, Feltänkt (@feltankt på Instagram) och vetenskapsserien Infosfären till tidningen Populär Astronomi. Hon leder också workshops i serieteckning.
– De jag har ritat är något som jag tror de flesta stöter på då och då. Det handlar om personer som äter slafsigt och personer som stannar precis innanför dörrarna på bussen så att andra inte kan komma på. Det kan vara lätt att glömma att man delar en yta med många andra och att man behöver vara omtänksam. Även om det kanske är den enda tid man har på dagen att äta sin lunch.
– Jag är väldigt tacksam för att det finns kollektivtrafik, för längre resor än de jag gör på cykel. Ibland finns det en del saker att störa sig på, men det finns också fina saker. Man hinner titta på sin omgivning, ibland träffar man på en vän, och omständigheter kan göra att man kommer hem med en berättelse om något lustigt som hände på resan.
