Sista hållplatsen för M28

I depån på Ringön står spårvagnar av modellen M28 uppradade. Vissa är helt urblåsta. Det gapar tomt där fönsterrutorna har suttit och dörrarna är borta. Andra vagnar har kvar den blåvita plåten på utsidan – vid första anblick ser det ut som att den sista resenären nyss klivit av. Men under ytan gömmer sig rosten. Det är anledningen till att samtliga M28:or plockades ur trafik hösten 2021 och nu måste skrotas.

– Målet är att vi ska bli klara med en vagn varannan vecka. Det tar ungefär sju arbetsdagar för vår personal att plocka bort motorn, inredning, finelektronik och annan bråte, berättar Arvid Holm, fordonsspecialist på Göteborgs Spårvägar och projektledare för skrotningen, och fortsätter:

– Vi funderade på att anställa personal som kunde sköta demonteringen, men landade i att kunskapen som krävs finns hos verkstadspersonalen. Många har jobbat med M28:orna under hela sina yrkesliv och går snart i pension. Nu får de chansen att säga hejdå till vagnarna.

Arvid Holm samlar på sig unik expertis kring skrotning och sanering av spårvagnar. Ett projekt i den här storleken har inte genomförts i Sverige tidigare.

Demonteringen är ett extrajobb utöver de vanliga arbetsuppgifterna

Det, och den omfattande asbestsaneringen, förklarar varför detta kommer att ta tid. Under andra halvan av 2023 ska den sista M28:an vara skrotad. 2027 ska även systervagnarna som tillverkades några år senare, M29:orna, vara skrotade.

– Personalen kommer att jobba med det här några år framåt, så jag vill inte driva på med ett för högt tempo, säger Arvid Holm.

Efter demonteringen, som sker både i Vagnhallen Majorna och på Ringön, tar saneringsfirman vid här i depån. I ett stort tält med luftslussar jobbar sanerarna iklädda något som liknar rymddräkter. Dräkterna skyddar mot asbestpartiklarna som frigörs när det som är kvar av vagnen kapas ner till småbitar. Arbetet tar cirka tio arbetsdagar. Bitarna skickas för säkert slutförvar på en särskild soptipp för avfall som inte kan återvinnas, en så kallad deponi.

Asbest har använts som rost-, fukt-, och brandskydd i stålkonstruktionen, och mineralet blir farligt först när det bryts sönder. 3,5 ton asbestmaterial, av spårvagnens totala vikt på 17 ton, tas om hand under saneringen.

– 10 ton går till återvinning, det är metallerna som kan smältas ner. Övrig vikt är sådant som plockas bort under demonteringen. En del kan användas som reservdelar för M29:orna under tiden som de fortfarande rullar, säger Arvid Holm.

Underhållsteknikern Nebi Zogu hjälper till med demonteringen. Här använder han en skruvdragare för att montera ner hållstänger.

Skrotningen väcker känslor hos göteborgarna

Arvid Holm har fått många telefonsamtal från personer som tycker till.

– Det har varit svårt att få folk att förstå varför vi gör detta. Men när bärande delar på spårvagnarnar rostar måste vi plocka dem ur trafik, säger han.

Det är inte bara skeptiker som ringer. Även släktingar till kända personer vars namn finns med på spårvagnarna hör av sig. De vill spara plåtbitarna med namnen.

– Vi har inte bestämt hur vi ska göra, men sparar skyltarna tills vidare. Jag har i alla fall beslutat att namnskylten med William Chalmers, grundaren av Chalmers, ska skänkas till elevkåren.

Dessutom kommer två spårvagnar att skänkas till Göteborgs Spårvägsmuseum som drivs av Spårvägssällskapet Ringlinien. Den ena kommer att restaureras till originalskick. Den andra ska se ut som vagnarna gjorde under sista året i trafik. Minnet av klassiska M28 kommer att leva vidare – långt efter att arbetet här på Ringön är slutfört.

I vissa spårvagnar i depån finns delar av inredningen kvar. Metallerna återvinns genom att smältas ner.

Den här spårvagnen är näst på tur för sanering. När saneringsfirman är redo rullas vagnen in ett tält, där den kapas ner till småbitar.

Vagn 713 heter ”Kapten Bölja”, efter en känd Göteborgspolitiker som kallades så.